LAPPLAND HALL OF FAME

En av
VILHELMINAS KÄNDA SPORTPROFILER

 

Bengt-Erik Grahn, slalomåkare i världstoppen, från Kittelfjäll

Bengt-Erik Grahn, född 30 april 1941, i Dikanäs Vilhelmina kommun södra Lappland är en svensk f.d. utförsåkare. Han tävlade för Tärna IK Fjällvinden och vann 6 individuella SM-guld i utförsåkning; 3 st i storslalom, 2 st slalom och 1 i störtlopp. Bengt-Erik är uppväxt i Kittelfjäll. I Kittelfjälls berömda skidanläggning finns till minne av hans framfart "Bengt-Eriks löpa". Idag en av de enklare nerfartena i Kittelfjälls alpina anläggning.

Grahns främsta placering i den Alpina världscupen är andraplatsen efter Jean-Claude Killy i Kitzbühels slalomtävling 1967. I VM i Portillo, 1966 var han nära att ställa till med en första klassens skräll, där han ledde slalomtävlingen efter första åket med närmare två sekunder, men körde ur alldeles i slutet av det andra åket.[1]

 

Galenskaparna och After Shave har gjort en hyllningssång om Bengt-Erik Grahn med annan text till låten YMCA.

 

Han har efter karriären arbetat som idrottslärare på Lidingö.

 

 

Bengt-Erik är uppväxt i Kittelfjäll  vid foten av fjället. Den idag mycket välkända skidorten för tuff skidåkning. Han och hans syskon tränade då i en anläggning som saknad skidlift. De betydde att de fick klättra upp för backen för att kunna åka nerför. Bengt-Erik har själv för mig berättat att han före VM i Portillo 1966 under försommaren kunde träna på en hängdriva strax nedanför Kittelfjäll toppen. Det betydde att han måste först klättra upp till toppen för att kunna åka ner en bit på snöhänget. Och åter klättra upp o s v.

 

Syskonen Grahn tränade också störtloppsträning nedför Borkatoppen. De fick klättra upp till toppen, en klättertur som tog många timmar. Därefter åka ner och därefter gå upp till toppen igen för ett andra åk!

Fallhöjden 800 meter!

 

 

Borkatoppen: Foto Berndt Lundqvist

 

 

Bengt-Erik Grahn från KITTELFJÄLL var fjällvindens första internationella stjärna

Ingemar Stenmarks barndomsidol Bengt-Erik Grahn var Tärnabyklubben Fjällvindens första internationella stjärna som tävlade när Sverige var ett alpint U-land. Han var oerhört framgångsrik, men är mest känd för sina fall och uråkningar.