LAPPLAND HALL OF FAME

VILHELMINA

 

 

Personer  som gjort orten känd

 

 

O P PETTERSSON

 

Hembygdsfoskaren och författaren.

 

 

SE även BERNHARD NORD

Olof Petter Pettersson Start Olof Petter Pettersson Etnolog, Folkskollärare, Författare Pettersson, Olof Petter, f 11 dec 1859 i Vilhelmina, Vb, d 5 juli 1944 i Umeå landsförs, Vb. Föräldrar: hemmansägaren Per Isak Ersson o Anna Kristina Olsdtr. Elev vid ambulerande småskolesem i Teg, Umeå landsförs, 80, vid folkskolesem i Härnösand 83, ex där 30 maj 85, folkskollär i Gådeå, Säbrå, Vnl, 7 juni 85-95, vid Skytteanska skolan i Tärna, Vb, 95–16, vik lär 16–21. Folkminnesupptecknare, förf. G 21 dec 1890 i Säbrå m lärarinnan Märta Mathilda Nordqvist, f 1 maj 1866 där, d 26 mars 1906 i Tärna, dtr till torparen Erik Olof N o Brita Cajsa Wallén. P växte upp i Lövnäs by i Vilhelmina vid den långsträckta Malgomajsjön. Till följd av de svåra nödåren kring 1867 beslöt fadern att familjen skulle utvandra till USA, men den kom inte längre än till Norge. Därifrån återvände den, eftersom försäljningen av gården inte gick enligt planerna. 1870 lämnade emellertid fadern familjen för gott och bosatte sig i Norge. P blev alltså de facto faderlös vid elva års ålder och måste börja försörja sig som getare och lilldräng på gården Grytsjö längre upp i fjällvärlden. Tre år tillbringade han i Hattfjelldal i Norge, i tjänst på gården Kroken i Susnedalen. Efter skolgång i Sverige en höst fick P där gå i skola under tre vintrar. På gården hade han tillgång till böcker som han kunde läsa. P återvände därefter till hembygden och fick det mera krävande arbetet som hästgetare. P:s intresse låg dock åt studier. Som 20-åring fick han möjlighet att läsa vid ett ambulerande småskoleseminarium utanför Umeå, varefter han tjänstgjorde som ambulerande småskollärare inom Fatmomakke kapellag i övre delen av Vilhelmina. Det var en besvärlig tjänstgöring och P fick leva primitivt. Under tiden vid folkskoleseminariet uppmärksammades hans begåvning av biskop L Landgren (bd 22), som uppmanade honom att ta en lärartjänst vid en folkskola i Gådeå utanför Härnösand. Efter tio år där flyttade P oväntat från kustlandet upp till Skytteanska lappskolan i Tärna, där han fick tjänst. Omställningen var stor och de nya förhållandena besvärliga, men P kom nu tillbaka till en miljö som han var sysselsatt med att skildra. Vid sidan av lärartjänst och folklivsupptecknande hade han malmletningsuppdrag för SGU och gjorde fornminnesinventeringar för RAA. Sedan P lämnat Tärna levde han under några år på olika orter, bl a som vikarierande folkskollärare i Lomsjö i Åsele och faktiskt också en tid i Tärna, men hösten 1921 bosatte han sig för gott på Backen, kyrkby i Umeå landsförsamling. Här ägnade han sig helt åt sitt skrivande, avbrutet endast av uppteckningsresor i Lappmarken, och här färdigställde han sina båda storverk, Ordbok över Vilhelminamålet och Gamla byar i Vilhelmina. Sina folklivsuppteckningar började P under de första åren av 1880-talet. Till en början gällde dessa framför allt samerna, vilkas levnadsförhållanden han lärt känna bl a genom sitt arbete. Det första han publicerade var tidningsartikeln Lappbröllop i Fatmomakke (1884). P påverkades tidigt av J Nordlander (bd 27), som bl a lärde honom teckna upp dialekt med landsmålsalfabetet. Redan vid slutet av 1890-talet började han arbetet med den stora Ordbok över Vilhelminamålet, färdigställd först 1924 (med ett tillägg 1925). Den omfattar ca 1 000 handskrivna foliosidor och har förblivit opublicerad. Ljudbeteckningen, med landsmålsalfabetet, var redan från början väl utarbetad och konsekvent. Vissa ordartiklar svällde under arbetets gång ut och innehåller ett rikt etnologiskt och folkloristiskt stoff. Ordboken har karaktäriserats som en "av de stora sockendialektordböckerna i svensk folkmålsforskning" (Dahlstedt), men den är även en rik källa för folklivsforskningen. Under åren i Ångermanland samlade och bearbetade P sagor och sägner från Äsele lappmark, särskilt från Vilhelmina. Han fick kontakt med J A Lundell (bd 24) i Uppsala och började 1885 i dennes tidskrift publiceringen av dessa, som dock avbröts. Endast en saga, Om Lillpintel ock trollkäringen, blev tryckt. En ny utgivning under titeln Sägner och folktro från Åsele lappmark var avsedd att komma i gång i början av 1890-talet men tryckningen avbröts, kanske på grund av att Lundell såg svårigheter och saknade resurser. P hade därefter under lång tid ingen kontakt med Uppsalaforskarna. Planer på en publicering återupptogs emellertid på 1920-talet av H Geijer (bd 17), som var chef för Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala och som stödde P:s arbete. Sagor från Åsele lappmark utkom emellertid först året efter P:s död. I denna volym koncentreras intresset till sagor som P nedtecknat under 50 år från 1880-talet. En stor del av hans nedtecknade sägner är ännu (1995) outgivna. Under sin långa tid som lärare i Tärna fortsatte P att skaffa sig kunskaper om samernas liv. Ett omfattande material samlade han i manuskriptet Kristoffer Sjulssons minnen om Vapstenlapparna i början af 1800-talet, färdigställt omkr 1905 och insänt till NordM. Först 1979 gavs det ut i sin helhet. P:s viktigaste arbete är emellertid Gamla byar i Vilhelmina, publicerat i tre band åren strax före och efter hans bortgång. När han gjorde sina undersökningar i ämnet var de sv byarnas och nybyggenas historia ännu levande tradition i Vilhelmina, eftersom bebyggelsen där var ung. P själv växte upp i en bara 50-årig by. Han arbetade på så sätt att han i första hand tog tillvara den lokala traditionen och det lokala källmaterialet i form av bl a byhandlingar. Däremot använde han inte så mycket de stora centrala arkivens material. P genomförde sina planer med konsekvens och uthållighet, trots att flera av hans projekt tidvis måste avbrytas på grund av ogynnsamma yttre omständigheter. Han var konkret och saklig i sin faktaredovisning. P:s samlingar har också karaktäriserats som "de utförligaste sammanhängande folklivsskildringarna från någon svensk bygd utförd av en enskild man" (Sigfrid Svensson). P intar en ledande plats bland de många icke fackutbildade upptecknare, samlare och utgivare som har bragt samman en stor del av det material som språk-och folkminnesforskningen förfogar över. De var inte utbildade inom språkforskning eller etnologi, men de hade kunskapen om materialet. P skilde sig emellertid från många av dem genom att han inte bara upptecknade utan också bearbetade sitt material till beskrivningar, ibland med litterär prägel. Sigurd Fries Skickat från min Samsung Galaxy-smartphone.